Ofta så pratas det om hur viktigt det är att inte hamna i invanda hjulspår och att ta sig ur vardagslunket, det som vi kallar "den trista vardagen".
Åh man ska vara spontan, göra saker tillsammans och umgås med familjen, göra roliga saker så att det inte blir trist och tråkigt.

Ja det kanske ligger något i det men jag undrar om inte jag trivs i min vardag ändå, känner mig tillfreds med det liv jag lever. Ja kanske att man skulle haft mer tid över efter jobbet men den senaste tiden på semestern har jag haft väldigt mycket tid och jag har nog inte känt mig nöjd med det.
Eller jag har inte tagit tillvara på den tiden, jag blir liksom uttråkad och grinig av att "göra ingenting"
Trots det så har jag inte hunnit det jag tänkt och dagarna har rusat på lika fort som vanligt men varit mindre innehållsrika än en vanlig vardag.
I vardagen hinner vi inte bli uttråkade på samma vis och man blir inte lika "off" som på semestern när man har tid över.
I vardagen sätter man mer värde på den lediga tiden och mer värde på stunder man har tillsammans med familjen.

Men även om jag känner som jag gör så känner jag självklart ett visst vemod över att bara ha en vecka kvar, en ynka vecka ledigt. Men jag tänker inte ens försöka göra den till något speciellt, det brukar aldrig bli som man planerar eller önskar ändå.
Jag låter saker komma som de kommer, inga planer och skitsamma om det blir trist och tråkigt, då blir ju bara vardagen roligare sedan när den infinner sig om en vecka.

Just nu i denna stund känner jag mig väldigt avslappnad då vi tillbringar denna söndagen och natten i en lite stuga, utan TV och utan någon direkt tanke i vad vi egentligen gör här.
Roger grejar och jag bara är, kanske har jag tråkigt men trivs med det just i denna stund.