Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. 
Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna.....
Kanske känns det till och med bäst just då när den plötsligt blossar upp igen.
Ibland tar det längre tid men när den får rikligt med tändvätska blandat med lite medvind så blir den stark.

Precis så känns det nu efter helgens tränarutbildning som jag genomförde tillsammans med 4 klubbkamrater.
Man får ut så mycket av att åka iväg på sådant, inte bara utbildning utan det är gemenskap och massa peptalk.
Jag har alltid varit den som tycker att det finns så många andra som är bättre på det jag gör än vad jag själv är. Det spelar nog ingen roll vad det gäller och det är något jag behöver jobba med.

När det gäller att vara tränare så fick jag mycket klart för mig precis som jag skrivit om i ett tidigare inlägg att man inte alls måste vara den som är allra bäst på alla tekniker för att ta den rollen. Jag ska vara den som bygger grunden och visar vägen till de mål som adepterna har. Det spelar ingen roll hur mycket teknik eller kunskap man har om man inte har alla de där andra pusselbitarna som behövs för att lägga hela pusslet.
Jag vet att jag faktiskt har de där viktiga pusselbitarna där jag faktiskt kan lägga grunden för motivet, jag kan se vad pusslet ska föreställa och just den biten är jag bra på.
Att motivera, inspirera, hitta lösningar och framförallt att söka efter de där bitarna som jag själv kanske inte alltid har.
Saknar jag några bitar så finns dem runt omkring mig, det är bara att söka dem där de finns. Att erkänna sina brister och att våga be om hjälp är en stark egenskap som inte alla har.

Detta pratade jag om med en av ledarna i helgen och jag fick svaret att många tror att man inte kan skapa talanger för att man är en liten klubb men det handlar inte om att jag nödvändigtvis ska träna eliterna, jag ska ge dem möjlighet till att bli eliter eller vad de nu kan tänkas ha för mål.
Den dagen man känner att man inte räcker till så ska jag visa dem vägen vidare, jag ska leta upp de där sista pusselbitarna som behövs för att pusslet ska bli komplett och jag ska peppa dem att vilja kämpa för de där sista bitarna som behövs. De ska inte ge upp för att jag är för stolt för att skicka dem vidare.
När mina bitar på pusslet är slut så tar de som har resten av bitarna över och jag kan börja att lägga grunden för ett nytt pussel.

Jag har dessutom insett I helgen att det finns massor av möjligheter att samla på mig fler bitar för att hela tiden kunna bygga större och större pussel.
Det är ju just de där nya bitarna man samlar på sig som gör att man hela tiden håller den där lågan brinnande, det är ofta de nya bitarna som är så roliga att sätta på plats och får en att inte sluta.

I helgen samlade jag på mig några till och jag fick tips om vart jag kan hitta ännu fler när jag behöver dem.
Nu kan jag börja sträva mot mitt mål att kunna lägga pussel med ännu fler bitar.